♥

Fredag: Hem efter skolan och packa, råkade somna fast jag skulle dammsuga. Sen tog jag bussen hem till Jennie för där skulle jag sova. Vi satt och kollade Idol (typ halva :/) och gjorde chokladbollar sen skulle vi sova. Jag sov verkligen skiiiitdåligt den jävla natten. Jag var nervös, trivdes inte i jennies säng. Dessutom har hon sitt rum på nedervåningen så man hör typ att det droppar vatten i rören - HELA tiden vilket gjorde mej SJUKT kissnödig hela tiden .__.

Lördag: Dålig sömn men skulle likförbannat upp tidigt, fixafixafixa och sen åkte vill till borås, satt inne på resecentrum tills Bussen till Jönköpning skulle komma. Bussen var full och vi fick sitta på olka rader i början. Jag höll på att garva ihjäl mej åt någon stackare som typ tappat rösten. Väl framme i Jönköpning var vi sjukt kissnödiga och inte ett jävla ställe på stationen kan erbjuda sig att fucking växla. Vi visste inte vilken buss vi skulle ta till Huskvarna men kom i alla fall på plats till slut.

Redlight var jäääätte sega, dom kom inte dit förän vid sex tiden typ och då hade vi redan varit där i typ tre timmar. Vi kollade på massa skrikband som gav hörselskador, folk som inte kunde spela, folk som var helt galna på scen och folk som rappade (sjukt dåligt dessvärre - sorry braineating cannibals(?))

När redlight kom hade dom inte tid att vara med oss, dom skulle fixa iorning sej och vi drog och kollade på Pearline, jag fick schyssta bilder och sjöng med i den enda låten jag kan haha! Sen gick vi dit redlight skulle spela, dom spelade, jag fotade, jag skrek, jag gapade, jag var i fullgång - dom gjorde ett toppen gig. Och jag fick ont i magen

Love mådde dåligt och pallade inte snacka, jag bad honom lyssna. Jag pratade, frågade och undrade. Jag grät och gav honom skuldkänslor, jag visste inte hur jag skulle kunna låta bli att skrika ut hur mycket jag älskar honom och saknar honom, hur mycket plats han har i mitt hjärta. Han önskade, jag önskade, att allt var som för ett halvår sedan, varför höll vi inte fast oss vi det? åh, jag älskar dej.

Jag är ovanligt optimistisk och hoppas på att det kanske inte är slut föralltid, jag är inte arg på honom. Han har gjort fel, han har erkännt det och jag är nöjd så. Det finns inget som kan göra det ogjort så det finns ingen anledning att inte fortsätta. Alla gör fel, jag med. jag kan inte döma bort någon för ett misstag jag själv begått en gång i tiden. Men jag inser själv att jag inte kan fortsätta leva i tiden vi hade, jag kan inte fortsätta leva på kärleken som fanns. Dags att försöka, dags att sluta.

Tillbaka på ruta ett helt enkelt.

Och nu sitter jag här i mitt förbannade rum som gör mej så otrygg, detta jävla rummet där varenda jävla sak har ett minne kopplat till dej, men ondast gör nog gitarren.
När jag städade idag skulle jag torka bort damm från gitarren, det gjorde ont i hela kroppen. Jag försökte tillochmed spela något, försöka minnas hur du brukade göra. Men jag kan inte, jag kan inte spela musik - det är din grej, det är där du kompleterar mej.
Jag ställer ifrån mej gitarren och kollar mej omkring, blicken fastnar på min tavla, den enda tavlan jag har i mitt rum. Jag hade glömt bort den, eller förträngt den. jag vet faktiskt inte.
Den tavlan har jag gjort, det är våran tavla. En tavla med bilder på oss, bilder från dagen jag föll för dej tills bara någon dag innan jag gjorde tavlan. Jag funderar på att ta ner den, men den kan få hänga där ett tag till. För i den tavlan finns det inga bilder på våran döda kärlek, där finns bilder fulla av kärlek. Bilder när vi inte kan pussa varandra utan att le, bilder när du sover i min säng och är så vacker, så vacker.

fan vad jag hatar livet, jag hatar kärleken. samtidigt som jag fukking älskar allt så jävla mycket.

men ja, tack tack alla återigen som står bakom mej och som hjälper mej
Dagens största tack går till Jonathan , tack så hemskt mycket för alla fina ord. Du är helt underbar!



Bild på banden kanske, ja, visst!

Pearline


Redlight Attraction