♥

Vem är jag?

jo, jag är en tjej som är 17 år och bor i världens skithåla. Här finns inget att göra och det går i princip inga bussar vaken hit eller här ifrån. I grund och botten är jag kanske som alla andra men efter viss "mobbning" som liten och hundratals misslyckade försök att passa in tvärvände jag och skulle vara så udda som möjligt och det har liksom hållt i sig även om jag bytt stil ett flertal gånger.

Vissa perioder är väl lite mer pinsamma att visa eftersom jag sett förjävlig ut och trott att jag varit något jag aldrig var. Min stil har periodvis sett för jävlig ut och jag har varit lika blåst som alla andra tjejer och snackat skit och vänt kappan efter vinden.

Men jag antar att det som räknas är hur jag är nu, och jag tänkte i detta inlägget ge ett försök att förklara mej själv. Hm, jag har alltid att presentationer av sej själv har varit svårt. Antagligen mest beroende på att jag hatar självgoda människor och jag vill inte uppfattas som en.

Men okej, here we go.
Jag är mej själv, jag trivs bra i mej själv, oftas. Men det finns dagar jag bara vill gå och lägga mej och vara någon annan. Jag uppfattas säkert som ytlig och till viss del sex-galen eftersom jag rent automatiskt ofta hamnar i just det samtalsämnet. Jag tycker utseendet är viktigt, misstolka mej nu inte. Jag väljer varken kompisar eller pojkvän efter utseende men jag tycker det är viktigt att man gör sej så snygg som möjligt, det beror antagligen på att jag själv är väldigt mån om mitt utseende, jag vill alltid känna mej bekväm vilket jag inte gör till exempel osminkad eller i mjukisbyxor.

Jag är uppmärksamhets-beroende, jag vet inte ens om man kan vara det men jag är det lik förbannat, jag älskar uppmärksamhet. Men egentligen, vem gör inte? Hur jävla töntigt det än låter så vill jag alltid få bekräftat att jag ser bra ut och är attraktiv och trots detta är jag dålig på att ta emot komplimanger. Även det beror nog på att jag inte vill vara självgod, haha.

Jag uppfattas nog ofta som världens pessimist, eftersom jag alltid förbereder mej på det västa och ser allt, till en början från ett negativt persfektiv. Och jag har även här kommit fram till varför jag kanske är så "pessimistisk" (även om jag själv tycker att jag bara är realistisk) och det beror nog på att jag hatar att bli besviken, jag avskyr det. Så ett motto i livet för mej är "förvänta dej det värsta och hoppas på det bästa".


nu stog det stilla och jag kom inte på något mer. : <

c'ya