låt mej fly, be mej komma och jag stannar
ibland önskar jag att jag bara kunde blunda och vara någon annan stans, någon stans där jag är säker och omtyckt. Där någon kan omfamna mej och ge mej den trygghet jag saknar. jag känner mej så fruktansvärt ensam och ynklig.
Jag åt nyss, jag åt tills jag mådde illa. Jag åt mer än vad jag brukar men ändå kunde jag inte lämna bordet osårad. nej, då var det snack om att jag svälter mej själv, trot att jag inte gör det. Jag kan inte fatta att den som kännt mej allra längst, alltså min mamma inte kan förstå att jag inte har aneroxia. Kanske så önskar hon, för då kanske jag skulle kunna få hjälp. Men jag har inte aneroxia, min sjukdom är lättare än så - jag tycker inte mat är gott, oftast.
Dock är jag ofta jättehungrig men när jag börjar äta slår illamåendet över mej. Jag kan sällat äta upp min potion och jag avskyr det, jag önskar så jävla hårt att jag kunde äta, som en normal person. men jag kan inte, jag tappade min aptit när jag var fucking fyra år. Jag vill inte vara så här smal, jag vill vara vacker. Jag vill väga MINST 52 kg. Jag vill ha bröst, lår, rumpa, armar osv. jag vill inte vara smal och äcklig.
jag fattar fan inte ens hur man kan vilja vara så smal som jag är, det är ju för fan sjukt. Det är omänskligt och vidrigt, usch fy och blä. Men sen vill jag tacka alla som tycker om mej och ni som älskar mej - tack för att ni inte tycker jag är äcklig!
ja, tillbaka till själva problemet, min mamma skall alltså börja väga min mat från och med nu. Och hur sinnessjukt är inte det, min mat behöver inte vägas, jag behöver en aptit. och jag vet, att om hon börjar tvångsmata mej så kommer jag börja spy. Jag äter ju förfan redan tills jag mår illa. Detta funkar inte.
fanfanfan, rädda mej. Jag orkar inte gå igenom den skiten en gång till, jag orkar inte gråta mer. Jag vill vara lycklig, jag vill så jävla gärna!
___
och självklart är det typsikt att allt ska rasa nu när jag äntligen lyckast dra mej upp ur depritionerna över Love och skolan, när jag äntligen mådde helt okej igen så har mamma köpt biljetter till kvicksanden - och så var vi påväg ner igen. Vilken förbannelse bär jag på? varför får jag aldrig må bra, varför får jag aldrig vara lycklig, varför får jag aldrig bara vara en människa.
___
Okejdå, något positivt. Jag har hittat en riktig guldstjärna, jag har hittat någon som rör mitt hjärta. Jag har hittat någon jag vill ha så otroligt nära, jag har hittat någon, vars armar jag vill somna i. Tack för att du får mej att lee, finaste finaste Sid :*
Du kan nog vara den enda som förstår. Jag gillar inte heller mat jag mår illa. Ala kallar mej jävla spinkis m.m men jag kan inte ro för det jag kaninte äta! Mat äcklar mej, jag vill äta för det ser så gott ut men det gårverkligen inte! Jag vill väga mer!! Jag försöker men, jag blir aldrig nå större
det är inte lät
älskling
det är inte lätt alls
men jag har varit där
det enda som fungerar är att tvina sig själv
och ja
du lär kaskadkräkas i början
men du behöver bara använda masken i 7 månader
sen är du 18 år baby <3
eller så flyr du hit <3
Försök att se det som att din mamma faktiskt bryr sig om dig? Visst är det kanske inte rätt sätt att få bort ditt problem med mat, men det där är hennes sätt att visa att hon faktiskt bryr sig. Tror du inte det?
Du har villjan, det är det viktigaste. Du känner till vart ditt problem ligger, och du vet vilken väg du inte borde gå. Vet du hur långt du har kommit? Vet du hur bra det är? Du är 17 år (Tror jag), och kan redan definera vad som får dig att må dåligt. Det finns tusentals personer som inte ens kan sätta namn på sin smärta, tusentals personer som inte vet vad dom kämpar emot. Tusentals personer som ändå tar sig igenom. Precis som du kommer!
Mitt tipps till dig är, lyssna på dig själv. Om du säger att du inte har Annorexia, då har du det inte. Men du måste kunna stå för det och sätta namn på vad det är som plågar dig istället, vilket du lyckas göra här. Visa för din mamma att du menar allvar, att du är stark och att du kämpar. Din mamma vill bara hjälpa dig, men hon vet inte hur. Visa för henne vad hon kan göra istället. För tro mig, hon vill vara ditt stöd.
Vad du än väljer att göra så tror jag på dig. Du kommer ta dig ur det här, för du är stark. Lycka till <3
Du har viljan, det kanske är det som krävs?
Du kommer klara det, det är något jag känner på mig.
Jag älskar din blogg, och jag önskar dig lyckatill.<3
Du är så fin som du är och jag skulle gärna dela med mig av lite god aptit!
Keep up the good work...
börja äta/röka cannabis, det är aptithöjande och sänker/tar bort illamåendet dessutom :) det används väldigt gärna för aids-patienter eftersom de saknar aptit och mår skitkasst och kan inte äta något, och därmed sänks deras immunförsvar i onödan. med cannabis kan de äta normalt och deras aids-symptom upphör så de till slut "bara" har hiv. bottomline: cannabis är den bästa medicinen för höjd aptit. den har dessutom inga bieffekter efter avslutat bruk :)
