Varför jag valt att vara som jag är.
Allting började när jag var liten, jag flyttade från Göteborg och började på nytt dagis. Där fick jag inte vara med och leka och blev redan på den tiden lite speciellt, till skillnad från så många andra var jag inte ungen som var populär utan den som egentligen ingen ville vara med. Men jag blev tillsist vän med en tjej på samma gata som mig och hon är två år yngre än mej, Sofie.
När jag började lekis kunde jag och sofie inte träffas så mycket eftersom hon fortfarande gick på dagis, så jag fick en ny bästa vän - nämligen Lisette. Vi höll ihop tills fjärde klass någon gång. Men vi var nästan aldrig med de andra i vår klass utan hittade på saker för oss själva. Vi brydde oss inte om den där populära Nathalie. Men just någon gång i slutet av trean - början av fyran ville Lisette inte vara med mej längre utan ville vara bästa vän med den populära Nathalie, så jag började väl vara med dom bara för att ha någon. Det slutade i alla fall med att Jag och Nathalie blev bästa vänner och så är det än idag, i alla fall från mitt håll.
Men Nathalie slutade vara den populära tjejen och min och hennes vänskap porvades hårt många gånger under de kommande åren, samtidigt som vi båda fann det intressanta med att vara alternativ - man fick uppmärksamhet! Så redan i sjätteklass gick både jag och hon svartklädda med nitskärp, nitarmband och jag hade tillochmed svart läppstift någon gång i samma period(:o) Vi kallades oss själva för punkare utan att ha en jävla aning om vad det egentligen var - eftersom vi mer liknade något gothiskt.
I sjunde klass började jag tupera mitt hår och blev samtidigt tillsammans med en punkare ifrån skåne, som självklart gjorde intryck på mej och fick min stil att dras åt samma håll - så jag var alltså punkare, mer punkare denna gången än förra, men även det slutade och jag drogs in i emotrenden men kom ur den hyffsat fort utan några större biverkningar. Jag blev ganska naturlig för en period och försökte väl helt enkelt passa in för en gång skull. Men självklar saknade jag uppmärksamheten och att "vara någon" så för cirka ett och ett halvt år sedan påbörjade jag något som liknar den stilen jag har nu, och att hårdrock skulle vara inblandat föll sig naturligt eftersom det helt klart är den bästa musikstilen! :)
___
Vad mina föräldrar tycker? De tycker väl inte speciellt bra om hur jag ser ut, egentligen. De försöker inte hindra mig speciellt mycket heller, mer än att förbjuda mig att ta hår i näsa/läpp och färga håret rött. Men annars har de inte mycket att säga till om, men visst påminner de mig med jämna mellanrum att de tycker att jag inte ser riktigt klok ut och de försvarar mig inte när någon är taskig och trycker ner mig för hur jag ser ut, eftersom de anser att jag valt de ödet själv genom att se ut såhär. Och visst gör det ont att höra från sina föräldrar att man inte är fin, att man ser ut som en hora och att man är vackrare när man ser ut på någopt annat vis - men det är så det funkar i min familj. Så jag kan ju passa på att tacka andra föräldrar och framförallt Lena, för att hon alltid peppat mig, och berömt mig för min stil! Så tack!
Om man får mycket skit utifrån? ja, absolut - men för att vara alternativ måste man på något sätt lära sig att inte ta åt sig så mycket av den sortens uppmärksamhet - för vem har bestämt att deras åsikt är trovärdig? nej, precis ingen! Så därför är det bara att ignorera den som slänger en taskig kommentar eller be den dra åt helvete (men då får du ju vara berädd på en del) Men det många glömmer är faktiskt att det finns folk som också berömer - även om de är få så fnns dem! Och sen finns det personer som tittar med glimten i ögat!
Men det värsta jag vet är helt klart personer som bara ställer sig och råglor och inte vet att man faktiskt inte gör så, man kan ju kolla diskret också!
japp, jag hoppas detta var ett bra svar! :)
haha, jag i otuperat hår - passar inte alls!
men jag bjuder!
PUSSpåer:*
Jag tycker bara det är bra att du vågar vara den du är :) Många vågar inte det.. Se bara på alla fjortisar ;) Bra du låter håret vila lite ibland ;)
Jag vill också våga stå ut & vara alternativ. avundsjuk
Jag tycker du är stark som vågat stå för de du är osv, och du har alltid vart fin i mina ögon! Bara så du vet :)
Okej, jag kände igen mig på en del ställen av det du berättade - jag var aldrig populär när jag var mindre och enda fram till gymnasiet har jag alltid haft olika klädstilar och stuckit ut ur mängden.
I början av vårterminen förra året blev jag dessutom kär i en rockare och började bli inspirerad själv och har först efter att vi gjorde slut för några månader sen börjat lyssna på det på riktigt och börjat klä mig mer enligt den stilen. Och saken är den att jag aldrig trivts i någon stil, men jag gör det verkligen i den här!
Men det är sjukt jobbigt för en hel del är på en och kallar en wannabe.. så jag vet inte hur jag ska göra för att hålla kvar vid det ;s
däremot måste jag säga att jag ser upp till dig för att du är så stark och skiter i vad andra säger, jag har alltid gjort det själv men faller rätt lätt ändå.. så i mina ögon är du sjukt bra! bara så du vet, du är stark <3
sjukt kul att du lyssnar på dina läsare :D nu har ja iaf fått veta om din stil ^^, ja tkr du har fin stil å du liknar inte alls en hora :P stå på dig å ta ingen skit!
btw så är ditt hår skitfint otupperat!
Grattis! Du gick vidare i veckans blogg! :)
du har helt underbart kool stil! :)
Heja Zandra! Och allrabäst: Du har en INSIDA som man verkligen kan räkna med! Kram!