Hey there
När han höjjer rösten så blir jag helt stel, jag får inte fram en enda jävla ord. Jag låter ingen trampa på mina tår, ingen får lov att ställa sig på mig - aldrig. Jag är jävligt självständing på det viset. Men jag kan inte säga ifrån när han är arg.
Det slutade i alla fall med att han skulle, så fint som han själv sa ,"ut och supa skallen av sig sen försvann han.
jag vaknar av att det är ett jävla liv i deras sovrum, jag kan inte ens stänga av det. Det känns som ett virus - det bara kryper in i min hjärna oavsett om jag vill eller inte, och så sker det som ingte får ske, något som är helt occeptabelt. Och jag får ett jäva ryck och flyger upp ur sängen. Inne i deras sovrum skriker jag, jag gapar, jag är elak. Men det värsta av allt är att jag bara är ärlig, allt jag säger är sant. Men ändå bryter jag ihop och får inte fram de sista orden ordentligt.
Jag går till mamma och bengts sovrum, och självklart är de vakna. Ingen kan sova i detta oväsen. Jag kryper upp i deras säng som om jag vore 5 år gammal. Jag söker tröst. Och jag beröms för min insats att säga ifrån. Jag antar att mamma hoppas att om jag säger något så ska han förstå - eftersom han borde älska mig.
Vad gör det om mamma gapar och skriker? varför bry sig om sitt ex? Men det spelar ingen roll för han fortsätter att gapa och skrika och när jag krypit ner i min egna säng är det dags igen. Jag flyger upp och in i deras sovrum igen. Jag ser med svarta ögon på honom, jag rent utav skäms utan att vara släkt med en sån jävla typ. En kvinnoförtryckande alkis som inte bär rent mjöl i påsen? inget att vara stolt över om jag säger det själv. Och det värsta av allt är att han inte ens kollar på mig, inte ens när jag är förbannad kan han skänka me en blick!
Tillbaka in i mitt sovrum, jag håller om min lillasyster. Hon gråter, jag gråter. Jag vill skydda henne, stackars arma barn. Jag älskar henne, jag vill inte att hon ska se onda saker. Hon ska inte se sin far som djävul men han har gjort bort sej. Hon hör hört, precis som jag. Jag vet inte om hon har förstått allt men hon har gripande ledtrådar.
Det åskar här nere, det är ingen svensk åska utan riktigt jävla dunder. Blixtarna lyser in genom förnstren precis som om det gör i harry Potter filmerna, hela rummen lyser blåa i skenet av den. Och knallen, det är som en jordbävning. Hela huset skakar. Men jag lyckas i alla fall somna, men en arm om min oskyldiga lillasyster.
och antagligen åker vi hem idag, som du kanske förstår..
vet inte va ja ska ... säga :/
<3
" bamse bamse bamse kramar om"!!!!!!!
du är finaste människan jag känner glöm ALLDRIG NÅNSIN DET<3!!!
är så himla stolt över dig som vågade säga ifrån!!! säga precis som du känner!!
när du kommer hem kommer allt blir bra LOVAR DIG ZANDRA´<3!!
puss o bamse bamse bamse måbra kramar=)!!
Du är en fin storasyster som skyddar din syster.
Ännu en egenskap som gör dig till en underbar person, glöm inte det. :)
Ajfan! Lät inte så jävla roligt! :/ Vill kunna finnas i din närhet när allt känns sådär baby! :( <3
Jag älskar dig, glöm aldrig det! <333
/ Din love
Tycker det är tråkigt de som händer där :/ Hoppas det blir bättre..
jag vet inte hur gammal din syster är riktigt.. men vi hade det likadant hos mig då jag var liten, och då var det jag som kanske inte förstod allting, och min syster som höll om mig.
Det var otroligt jobbigt att inte förstå vad som hände. jag visste inte. ingen förklarade.
tänkte bara nämna det för dig, att du kanske ska prata med din syster, eller be din amma göra det. bara så hon inte behöver gå runt och undra och inte förstå..
Ta hand om er
Ja du - vad säger man?
Kan man säga till farsan "Väx upp, gubbe!" ??
Verkar behövas.
Jag är JÄTTESTOLT över dig som vågar säga ifrån vad du verkligen tycker! (Säkerligen vasst välformulerat också...) Och till skillnad från somliga i den s.k. "vuxenvärlden" pallar du att göra detta nykter. Tummen upp, tjejen!
Hälsa syrran också, såklart.
Kram från oss,
Vi i Nordanlandet / "Alla vi barn i Bullerbyn"
sv: jo.. Det är det värsta som finns. Jag befinner mig i en ytterst krånglig situation, skulle man kunna säga haha. Men det har som tur är löst sig lite nu iaf.. Fast är fortfarande krångligt! Kan berätta över msn isåfall.
Och om du behöver prata Zandra så finns jag här. Det var sjukt starkt av dig att våga säga ifrån till din pappa, han lyssnar nog mer än vad han visar när det kommer från dig.. Hoppas verkligen han fattar hur svinigt han beter sig! Hoppas det löser sig.
<3
Jag känner inte dig, och tänker inte påstå att jag gör det heller. Däremot måste jag bara säga att ja tycker det va väldigt starkt av dig som klarade av att stå upp emot din pappa, tro mig, jag vet hur det känns & vet att det är svårare än vad man tror.
Men när man inte berättar hur man känner så går man omkring som en tickande bomb med en jävla massa skit inom sig & ja tror att det va bra för både dig & honom att du äntligen sa vad du tyckte & tänkte.
INGEN mår bra av att hålla så mycket känslor inom sig..
Hoppas att allt ordnar sig på bästa möjligt sätt, är f.ö. en trogen läsare av din blogg.
Ha det gött!
/Elli
PS. Dina brallz med zebramönster på sidorna är "To Die For".
Zandra, kan inte riktigt föreställa mig hur det är i din situation...men nästan.
Finns i alla lägen om du vill prata!
